Idag 6 maj 2009 är våra hjärtan fyllda med stor och obeskrivlig sorg och saknad. Lilla Stina somnade in igår eftermiddag i famnen på en av nya familjens döttrar. Tanken att inte få se hans guppande lilla nos fler gånger eller hans lurviga baktassar som skuttar iväg i gräset är obegriplig. Tanken att inte kunna hålla honom nära intill och snusa honom i den långa mjuka pälsen i nacken är ofattbar.

Glädjas kan vi däremot åt att han fick en fantastisk avslutning. Lotta och hennes familj har verkligen gett Stina allt en kanin kan önska. Maskot-status i butiken. Kaninkompisar. Massor av kärlek. Och allra viktigast, frihet. Att dessutom få somna i armarna på någon som älskar dig högt är få förunnat.

Att vi hälsade på Stina i lördags känns som ett mindre mirakel. Vi som skjutit på det så länge när andra saker kommit emellan. Vi fick krama honom en sista gång. Kanske var det vad han väntade på... Lilla Stina vad vi sörjer att du inte finns hos oss längre.

Om Stina

Stina är en lejonkanin som vi haft sedan våren 2004. Stina köptes som en hona men visade sig efter ett tag vara av motsatt kön, vilket ledde till att vi valde att kastrera honom. Stina var en Stina i samma stund som husse lyfte upp honom den där dagen i djuraffären och därför fick han behålla namnet även efter kastreringen.

Stina är en mycket bestämd liten kanin som började sitt liv hos oss med att sätta mattes föräldrars kattunge på plats. Det har resulterat i att han har noll respekt för deras nuvarande katt Sixten och även till viss del för hundar. Stinas motto verkar vara My way or the high way...

Stina är vårt första gemensamma husdjur och vi älskar honom oerhört mycket, därför var det lite nervöst inför valpköpet. Vi ville ju inte behöva lämna bort Stina. Än så länge verkar det dock inte vara några problem och Stina är inte brydd över att Elof emellanåt får frallaryck och springer som en tok runt i hela lägenheten - inklusive i köket där Stina har sin inhägnad. Han är mycket nyfiken på Elof och alla leksaker, så när Elof väl blir lite mer sansad i sitt sätt kan de nog bli riktigt bra kompisar!

En sak Stina blivit mycket noga med är att han minsann ska ha frukost samtidigt som Elof - någonting han tydligt talar om för oss genom att hoppa fram och tillbaka mellan buren och fällen tills maten serveras. Elofs övriga måltider bryr han sig inte om. När Stina är utomhus föredrar han oftast att leta fram gamla torra löv på marken framför att äta det färska gräset. En underlig egenskap för en kanin, men så är han också mycket speciell...

Stina bor idag hos en underbar familj på landet där han har sällskap av hund & katter inomhus och ute kan han spana på både hästar, minigrisar och andra kaniner. Vi är otroligt tacksamma att Lotta och hennes familj ville ta hand om vårt lilla hjärta!